Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sattes för henne och ville inte gå och lägga sig.
Man lämnade henne kvar vid spisen, där hon slött
satt och stirrade på de slocknande kolen.
Nästa morgon var hon försvunnen från
prästgården.
Man fann henne nere i byn; hon irrade omkring
på askhögarna och i de nerbrända apelgårdarna.
— Var är min stuga? frågade hon prästen, som
kom för att tala med henne.
— Kosackerna har bränt den. Minns ni inte det?
frågade han förvånad och förskräckt över hennes
ton.
Hon försökte draga sig något till minnes, men
lyckades inte, ty hon började halvgråtande klaga:
— Men den måste vara här nånstans. Jag minns
ju så väl; visst, taket läckte litet över förstun.
Lagård, så gott som ny, loge, tre kor, en häst.
Vart har det tagit vägen? Har jag fått fel på ögona,
eller vad är det? Hör ni, människor, var är min
stuga? började hon skrika, och hon ryckte barnet
till sig och rusade in bland ruinerna. Hon synade
och letade, hon sprang ut på åkrarna och ängarna,
hon sprang av och an på vägen letande och letande.
Dagarna i ända letade hon feberaktigt, outtröttligt,
i fullt vansinne.
Prästen grät vid synen. Sedan gick han upp på
kullen utanför byn för att se efter de fördrivna.
Och nästan lika vanvettigt envist och outtröttligt
spejade han där dag efter dag. Och lika förgäves.
Dagar, veckor och hela månader gingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
