Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"12
MÄNNISKOR.
»Min idé, den skräck, som följer det själiska
medvetandet — människans fasa för sin egen själ — har
mig veterligt icke förut blifvit, använd i poesien. Detta
själsmedvetande, som slår upp i tillfälliga, heta flammor
ur konventionalismen klyftor, har under min
själf-iakttagelse gripit mig genom sin högtidlighet: det är ett
stort naturens mysterium och alldeles skildt från det
vanliga medvetandet. Detta senare har att göra med
våra handlingar — och hvarje tanke är ju en andlig
handling — men icke med vår abstrakta tillvaro. Hvad
jag menar är: att stunder finnas, då vårt eget väsens
fotsteg förfära oss mer än Guds åskor.»
Nu har just detta själsmedvetande blifvit ett af
diktningens ofta brukade — nästan missbrukade —
ämnen. Det anförda är af intresse, emedan det ger ett
nytt exempel på huru geniet går före tiden i sina
förnimmelser, men framför allt emedan man känner att
denna själ, hvilken skrämde sig själf genom sina
rörelser, icke var en, som skulle komma att höra till de
stillastående 1
På hösten 1841 kunde ändtligen Elisabeth Barrett
flyttas tillbaka till London och, intill sitt giftermål,
lämnade hon sedan ej Wimpole Street, mer än för några
timmar åt gången.
Genom Elisabeth Barretts brefväxling med olika
vänner* erhåller man en bild af hennes lif under de följande
* The letters of E. B. Browning cd. l>y F, G, Kcnyon, London
1897. 2 vol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
