Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"50
MÄNNISKOR.
intensitet vibrerade, som i den ytterst liffulla banden,
hvars tryckning förnams som en elektrisk stöt.
Denna strålande unge man — dessutom Englands
störste samtida diktare — var det som så ifrigt bedt
att få besöka henne — Elisabefh Barrett — och nu tiggde
om lyckan att få återkomma till hennes mörka sjukrum 1
Det var ej underligt att hon svarade honom att
tacksamheten blef hennes, hvar gång han, från sin soliga,
lysande höjd, ville nedstiga i hennes skuggvärld — ett
bref, som, redan efter det första besöket, framkallade
ett svar-, i hvilket han sade henne: att hans kärlek och
hans lif voro hennes, om hon ville mottaga dem.
Men huru skulle hon strax kunnat tro på denna
lifvets sång utanför den grafkammare, där hon känt
sig lika färdig med sin personliga tillvaro som vore hon
redan död? lion såg i hans ord endast diktarfantasiens
egenart att »gripa ett nytt intresse med båda händerna»
för att lika snart lämna det — och hon ville hindra honom
att uttala flera obetänksamma ord, hvilka ban redan om
en vecka skulle ångra! Hon bad honom därför aldrig
mer vidröra detta ämne, ifall han ej ville tvinga henne
att — för hans egen skull — afbryta det vänskapsfulla,
utbyte af hvilket hon hoppats en lifslång glädje. Detta
bref besvarade Robert Browning med — som han sedan
sade — det enda bedrägeri, han någonsin begått mot
henne. Han lät henne nämligen tillsvidare tro att han
verkligen brukat för starka ord för sin beundran,
emedan han fruktade att hon annars skulle neka honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
