Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT.
7 1
och inga bittra erfarenheter hindrade henne att alltjämt
förtroendefullt hålla den utsträckt mot människorna.
Sjukdomen, som brutit kroppen, hade endast fastare
sammanslutit den högresta, rakvuxna själen. Strålande
ren från svek och flärd, med stålfast vilja i hvarje
beslut, med blixtsnabb ovilja då hon djupt ogillade, hade
hon i hvardagslifvet en fin humor, en jämn mjukhet,
en fördragsam mildhet, en ärlig fordringslöshet, som
rörd mottog den minsta vänlighet. Hennes naturliga
häftighet fanns endast kvar som het ifver för ett
intresse, som snabb fart i en impuls, som naiv
hejdlös-het i sådana fall, där andra visa världsklokhet. Af
konstnärslynnet hade hon förnimmelsens eld och styrka,
men ej dess vanliga svaghet att omvandla tillvarons —
framför allt människornas — värden efter sina egna
stämningar. Hon var äfven alldeles fri från sjuklingens
— och skaldens — håg att låta tillvaron rotera
omkring sina tillfredställda eller otillfredställda anspråk på
densamma. Tvärtom ägde hon en sällsynt rättvisa,
äfven i sin dom öfver handlingar, som sårat henne själf.
Den försynta ärlighet och fasthet, med hvilka hon värnade
sin individuella frihet, gåfvo henne dessutom en
ädelmodig syn på yttringarna af andras, från hennes egen
afvikande naturer. Den höstlikt klara och stilla luft, som
omgaf henne, var renad från alla personliga önskningar,
från ali lifvets heta oro. Men Robert Browning såg det
oaktadt att denna . kvinnosjäl ännu skulle kunna
hvit-glödgas. Och i väntan därpå stannade han i ordlös hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
