Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT. 7 1
kunde öfvertala, ville jag det icke. Jag litar lielt på
er . .. Hvad ni än har att säga mig, förblir er vänskap
min lycka och min stolthet. Äfven om ni säger mig
att ni älskar en annan, skall det förbli min lycka och
stolthet att äfven i detta afseende tjäna er — så vidt
jag kan . . .
På detta svarade hon att hon ej förstår huru han
i samma andedrag kan tala om sin lit till henne och
hennes möjliga känsla för en annan? Ty hade hon
hyst en sådan, då skulle han med skäl kunnat förebrå
henne bristande ärlighet. Och hon fortsätter:
Låt mig nu en gång för alla säga er, att ingen man
någonsin för mig varit hvad ni är. Och vore jag själf
en annan, då skulle jag med glädje, stolthet, tacksamhet
låta er lägga ert lifs lycka i mina händer. Nu kan jag
blott främja den genom att hindra er att skada er själf.
Jag skulle kunna glömma min egen ovärdighet, i hoppet
att min kärlek skulle göra mig något mindre
värdelös. Men min obotliga ohälsa är nu det oöfverstigliga
hindret. . .
Han svarar att, ehuru ban ej erkänt för sig själf
att han hoppats vinna hennes kärlek, han dock — drifven
af en oemotståndlig känsla, hvilken stått öfver både
hopp och fruktan — stannat hos henne. Han böjde sig
för hennes visshet att hindren nu voro oöfvervinneliga,
men han litade på att hon skulle säga honom när de
ej mer voro det.
Jag befinner mig, fortsätter han, ej längre i min
tidiga ungdom och det är redan många år sedan jag
var viss att aldrig kunna älska någon kvinna — hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
