Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT.
7 1
i gräset och stå under trädens gröna skuggor. 1846 i
maj — som Browning kallade sin lyckomånad — kunde
hon sända honom den första kvist, hon själf plockat,
till gengäld för alla de blommor, han bragt henne.
Under sommaren oroas de allt mera genom
begynnande misstankar hos hennes bröder, mr Kenyon
och andra vänner och båda plågas dessutom af
förställningen, som så illa passade deras naturer. Bobert
Browning kände huru hans »oskattbara ädelsten hängde
vid ett hår öfver en afgrund» och han visste dessutom
att endast samlifvet kunde stilla hennes oro för hans
lycka. Sålunda, när han talat om giftermålet, talar hon
om ett nytt dröjsmål. Han svarar då:
Visserligen ville jag hellre lefva ett lif som det sista
årets trots ali dess halfhet, än vinna någon annan lycka,
kärlek eller ryktbarhet i hvilka du ej hade del; ja, jag
ville ej byta sorgen att sakna dig mot någon tänkbar
glädje dig förutan ... Är det således för ditt bästa, du
vill uppskof, då väntar jag gärna i tjugu år till, endast
vi nu åtminstone vigas, så att jag kan få komma till
din sjukbädd, om så skulle behöfvas . . . Men är det åter
för min skull du föreslår uppskofvet, då vill jag säga
dig: att jag lefver i en knappt uthärdlig oro och
öfverätning och att ett onödigt vänteår vore olidligt — ty
jag älskar dig och är icke af stock eller sten . . . Hvad
som var fest förr är svält nu, så växer min hunger
efter dig . . .
Hon svarar att hon ifrågasatt dröjsmålet uteslutande
för hans skull, emedan hon tänkt sig möjligheten att
C. —■ Key, Människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
