Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 -
MÄNNISKOR.
af humorns väsen, Börne, kallar känslighet och hån
humorns tilldragande och frånstötande pol, mellan hvilka
nollpunkten — kärleken — befinner sig, den där båda
blifva till humor. Hos makarna Browning finnas polerna,
men icke nollpunkten. Deras världsåskådning
kännetecknas af kärleken som grundidé. Men denna är, dem
själfva omedvetet, ej kristlig: den omfattar med sin sympati
framför allt det stora och sköna och deras optimistiska
hopp om mänskligheten dröjer vid den slutliga
harmonien mera än vid den närvarande disharmonien.
Isynnerhet för Elisabeth Barrett Browning var ofullkomligheten
en sorg och hon kunde ej på en gång sörja och le;
hon afskydde lika allvarligt som hon älskade; hon ville
nedkalla eld från himlen för att förbränna
orättfärdigheten, en eld hvilken också brinner i hennes egen
diktning. Den elden har härdat hennes satir, men hon leker
aldrig med detta vapen; lion har intet nöje af att se
det blixtra i luften; hon lyfter det endast för att träffa.
Browning har däremot, genom sitt djupa psykologiska
intresse, en mycket mer objektiv syn på själslifvets
förvillelser och förvecklingar, men äfven han skildrar dem
aldrig med humor i ordets egentliga mening. Den är då
åtminstone i den grad specifikt hans egen, att den icke
passar in på några vanliga kännetecken för den
egenskap, hvars frånvaro gjorde makarna Brownings
diktarlynne i viss mening oengelskt. Dess mer engelsk är
särskildt hennes subjektiva känslighet, under hvars
vibration hela personlighetens innehåll framväller i dikten.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
