Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 - MÄNNISKOR.
att han skulle fara illa, då vore det en mycket ljuf
njutning att vara sjuk och känna sig så dyrbar! .. .
En annan gång talar hon om huru han under tre
veckor vakat om nätterna och dygnet om vårdat henne
med änglalik ömhet. Äfven i elt annat förhållande
visar Browning under denna tid sin hjärtegodhet,
nämligen mot det gamla lejonet Landor, som — i fejd med
alla de sina — lefde i Italien, och med hvars rasande
lynne endast Browning hade tålamod. Han ordnade på
bästa sätt för den gamle och var outtröttlig i sin
omvårdnad; ja, kände sig glad och stolt ifall Landor blott
lät en någorlunda rimlig tid förflyta mellan hvar gång
han kastade ut servisen genom fönstret!
Browning glömde, som han under förlofningstiden
skref, aldrig någon god gåfva. Och med hans beundran
för hvad Landor i sin krafts dagar varit, enades
tacksamheten för Landors storartade erkännande af
Browning under en tid, då jämförelsevis få fått upp ögonen
för dennes betydelse. I England var denna ännu ej
allmänt insedd. Elisabeth Barrett Browning berättar
att — på samma tid, som man i Boston höll
»Brow-ning-evenings» — trodde en bildad engelska att
Browning var en amerikansk poet, hvarpå en amerikanare
svarade henne: att i hvar by i hans hemland visste
man att det var England, som hade rätten att vara
stolt öfver Browning!
Elisabeth Barrett Browning ger tillika den
intressanta upplysningen alt det i England endast var a small
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
