Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
MÄNNISKOR.
själf åldrad, insåg han alt fadern hos honom grundlagt
något för lifvet ovärderligt: den plikttrogna omsorgen i
allt, hvad han företog sig, en omsorg, hvilken bland
annat inpräglades genom faderns kraf på den yttersta
prydlighet i enhvar af de sonens skrifböcker eller
ritningar, hvilka sedan med rörande noggrannhet
gömdes. Men medan fadern i allt sträfvade att göra om
sonen — den singularen Menschen, som han senare
kallade honom — efter sitt sinne, frigjorde sig den unge
Goethe med geniets suveräna lätthet och maktkänsla
från trycket och behöll af den faderliga uppfostran jämt
så mycket, som han hade godt af för sin oerhördt
impulsiva natur.
Den Goethe, hvilken ännu i sena ålderdomen kunde
brusa ut på många sätt, t. ex slita sönder eller kasta
i väggen böcker eller taflor, som misshagade honom —
lugnare var ej »hofmännen» Goethe! — skulle kanske
fått ett helt annat öde, ifall icke faderns stränghet åt
gossens explosiva natur gifvit en tidig vana vid
själfbeherskning, medan hans mors klarseende ömhet
värnade hans spänstighet och frihet.
Tills vidare erbjöd den lifliga fädernestaden — med
sina stora mässor, sitt tillopp af främlingar, sitt då ännu
medeltida utseende — en mångfald af intressen. Redan
som helt späd älskade gossen den ståtliga, gamla
Main-bryggan, hvars längd och fasta byggnad han beundrade,
liksom den breda, snabbt glidande floden öfver hvilken
den ännu är spänd. Han älskade att se skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
