Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOliTHEHAUS I FRANKFURT.
207
3.
Wie sehn’ ich mich, Natur, nach dir,
Dich treu und lieb zu fühlen!
Ein lustiger Springbrunn, wirst du mir
Aus tausend Köhren spielen!
Wirst alle meine Kräfte mir
In meinem Sinn erheitern
Und dieses enge Dasein hier
Zu Ewigkeit erweitern.
Goethe.
I själfva Rhendalen äro Goethe-minnena många.
Särskildt tankte jag, medan ångaren gled mot Koblenz,
på Goethes fotvandring längs högra Rehnstranden, då
lian drog lott om han borde bli målare eller icke genom
alt slunga sin pennknif! JNådde den floden, då hade ödet
afgjort saken i jakande riktning, men om den stannade
bland videbuskarna i nekande. Men den slutliga utgången
kunde han ej fullt utröna, och tveksamheten fortfor också
Unda tills han kom till Italien. I Koblenz har man
blund annat minnet af hans besök hos familjen de la
Hoche i dess hem invid Ehrenbreitstein och hans
vaknande känsla för den unga Maximiliane — då ännu
t’j bortgift med Brentano — en känsla, af hvilken Goethe
n|ol dubbelt, emedan kärleken till Lotte BufT ännu inte
np|iliört, ty, försäkrar han, »en döende och en gryende
|i||nn||| lillHiimman bereda samma njutning, som när
innu ser månen gå upp under solnedgången». Men
lnniiloi iilll har man ett lifligt intryck af Goethes
Im ^||r| e|i|||n lUienresa med Lavater och Basedow, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
