Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
MÄNNISKOR.
fina näsan med de ytterst känsliga näsvingarna, men
framför allt om de underbara ögonen, under de starka,
skönt bågiga ögonbrynen, dessa ögon, hvilka — liksom
Jesusbarnets hos sixtinska madonnan — voro nästan
endast stora, svarta pupiller och därigenom gåfvo samma
intryck af outgrundliga, sig inåt vidgande andedjup, af
outtömliga, flammande ljuskällor. Den brunlätta,
hälso-fulla huden — där tanke och lidande tecknat skönhetsfina
fåror men ej lämnat en enda-oskön rynka — håret, som
■i lätta, mjuka silfverkrusor omgifva anletet, munnens
.uttryck af besegrad smärta, det stilla majestät, den kraft
i hvila, som äro utbredda öfver gestalten — allt detta
motsvarar till fullo samtidens yttranden om den åldrade
Goethe.
Af ungdomsporträtten är det intressantaste Angelika
Kaufmanns, i Rom målade. Goethe talar i brefven
därifrån om det otroligt innerliga och fint kvinnliga
förstående, hon ägnar hans diktning och det stora gagn han
har af hennes konstsinne och konstförstånd. Men om
sitt porträtt af henne säger han att »det är en vacker
gosse men ej ett spår lik mig». Ty Goethe själf har
Angelika troligen förstått så, som den tidens »sentimentala»,
sköna kvinnosjälar förstodo sitt ideal, Werthers diktare,
och därför har hon målat honom med blomlist lutande
hufvud, med af ömhet och vemod smältande ögon och
ett inåtvändt, svärmiskt uttryck. Hade Goethe verkligen
sett så ut, då skulle han hvarken lämnat Frederikke, låtit
bli att skjuta sig för Lotte eller skrifvit Faust!
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
