Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig faderlös.Inser du att hon betrådt en origtig väg, yså ber 1
jag dig icke förråda hvad du vet, ty jag afskyr förräderiet, utan’ !
jag önskar blott du varnar henne för följderna och aldrig på min-1
sta sätt låter begagna dig till ett medel, som kan befrämja det’
orätta. Detta är väl hvad min dotter bör kunna lofva sin far?* i
„Det lofvai* jäg,“ svarade Elin och fattade fadrens hand*| i
den hon méd värma förde till sina läppar, tilläggande: „alltvill
och skall jag göra som kan bidraga till pappas lycka och lugn,^ j
„Min lycka, kära barn, har sett sina bästa dagar; och så
går det alltid, då man vid min ålder fästar sitt hjerta vid én ung
qvinna.“ — Kaptenen reste sig upp och tryckte en kyss på den j
unga flickanS > bleka; panna.
Till middagen kom några främmande och hela tingsstaten; n
Sällskapet tycktes vara ‘ganska animeradt. Den enda soth
förblef tyst och såg sorgsen ut var Elin; men ingen gaf akt på
dén bleka oansenliga flickan, som egentligen blott egde en förtjenst,
dén, att vara rika Mårtensons’1 enda barn.
Efter middagen, under det kaffet dracks; hörde Elin sin mor
i förbigående hviska till grefve Herman :
„Sysselsätt er med Elin, eljest uppväcker, ni min mans
svartsjuka. “
Elin rodnade1 af harm der hon satt vid fönstret lutad öfver
sitt arbete, f I nästa ögonblick hade Herman tagit plats midt emot
henne och började tala om alla dessa lapprisaker, Som utgöra
föremål för den vanliga salongskonversationen. Huru mycket han
än bjöd till att Söka intressera den unga flickan, och .sjelf synas
intresserad, kunde han likväl icke aflocka henne annat än enstaka
svar, under det hon ännu djupare böjde sig ned öfver arbetet.
Kaptenen, som bevakade alla* Hermans rörelser, tyckte sig af
Elins bryderi kunna sluta till att Grefven sade henne en mängd
ömma saker, och under loppet af några timmar hade det verkligen
lyckats Herman att fullkomligt vilseleda kaptenens misstankar.
Mårtenson var icke af dessa uppkomlingar som anse för en
efterlängtad lycka att genom sina penningar köpa sig en ruinerad
ädling till måg och sålunda komma in i en högboren slägt. Han
hade tvärtom ett så inrotadt hat till allt hvad adel kunde kallas,
och ett så djupt förakt för dem, att han ansåg såsom en verklig
skymf, att hans dotter skulle gifta sig med en dylik. Han insåg
mer än väl att ett sådant frieri förestafvades helt och hållet utaf
egennyttan. Det retade den redlige sjömannen, då han såg Herman
så ifrigt sysselsatt med dottren, och han mumlade för sig sjelf:
„Det vore väl fan, om jag icke i morgon med biträde af
häradshöfdingen skulle få köpet uppgjordt, så att jag kan blifva
de grefliga snyltgästerna qvitt. Aldrig skall den der gynnaren få
min dotter, det kan han vara säker på.“
Mot aftonen gjorde hela sällskapet en utfärd på sjön, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
