- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
67

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

republikanska tänkesätt skrämde grefven, efter han så hastigt ville
lemna Kungsborg.

Det låg ett något i den unga qvinnans hela väsende som
verkade magiskt på grefve Herman och liksom beherrskade honom.
Dessutom hade Stephana under samtalet visat honom, att hon icke
allenast vaf ett verkligt bildadt, utan äfven ett intellectuelt
fruntimmer; hvilket allt hade den verkan att grefven’ satte bort sin
hatt och qvarstannade ’ till sent på aftonen. Samtalet blef nu
allmänt;1 ehuru man alldeles lemna de det politiska stridsfältet.
Ja-cobo var nu den som hufvudsakligen ledde trådarna deraf, och då
Herman hörde den unge republikanen, såsom han i sitt inre
kallade honom, tala, nästan häpnadfe han Öfver det stora och vidt
omfattande kunskapsförråd och den lugna, klara uppfattning af
allt som hans conversatiön ådägalade, — Han kunde icke
af-hålla sig ifrån ett ovilkorligt erkännande af Jacobos
öfverlägsen-het; men med detsamma började han att känna det stora afstånd
som fanns emellan honom, männen af ärfd, och Jacobo, mannen
af förvärfd. förtjenst, inom vetandets område. Det låg något
vidrigt i medvetandet att han, Heriman Romarhjerta, vid sidan af
denne Jacobo Lange, måste förefalla som en skolgosse bredvid en
lärd man. Kanske för första gången i sitt lif öfvertänkte Herman
att det gäls något mera som fortjenadé aktning än ett gammalt
sköldemärkq öch en hop multnade anor. Men i samma mån han
inom sig , i sitt stolta hjerta, måste erkänna Jacobos öfverlägsenhet,
erfor han én känsla af bitter ovilja emot .honom. Det är
ingenting som stolta menniskor hafyå svårare att förlåta än att det
gifves personer, hvilka äro dem öfverlägSna. Om det ändå funnits
något i Jacobos sätt och person, som han kunnat anmärka på,
hade Herman bestämdt känt sig mindre illa stämd; men till sina
rika öch ovanliga själsgåfvor hade nu Jacobo ett så fördelaktigt
yttté, att hän äfven härutinnan fullt ut kunde tåla en jemförelse
med grefven.

När grefve Herman red från Kungsborg, om aftonen, voro
hans tankar uteslutande sysselsatta med att söka utreda på hvad
fot Jacobo egentligen stod till den unga enkan. Hon hade sjelf
förklarat att de! endast voro aflägsna slägtingar, och ändå rådde
emellan dem en förtrolighet,’som Herman fann icke rätt förenlig
med våra begrepp. Resultatet häraf blef, att han slutade med att
känna sig helt förbittrad både mot Stephana och Jacobo.

Då Stephana och Jacobo blefvo allena, gick hon fram till
honom sägande:

„Nå hvad tyckte du orii grefven?“

Stephana var dödsblek; man kunde i hvarje ansigtsdrag läsa
en pinsam själsspänning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free