Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Stephana smålog förbindligt, men tog afsked, lemnande ett
angenämt minne efter sig i både grefvinnaris och Heifrids själ.
„Ett obeskrifligt älskvärdt fruntimmer;" sade grefvinnan, då
Stephana var borta, till sina barn, „och med en sällskapston, som
endast den kan få, hvilken utgått från personer, hvilka tillhört den
högre samhällställningen."
„Hvad som behagade mig," menade Helfrid, „var hennes
öf-verlägsna bildning och utmärkt goda hufvud. Hon resonerade i alla
ämnen.med lika lätthet."
Herman sade intet, men han tänkte:
„Hon är en farlig qvinna. Det är ett något som säger mig,
att jag borde afsky henne. Säkert ligger det bakom den vackra
masken mycken kall beräkning och egoism." Just vid dessa
tankar framstod bilden af Stephanas enkla och osökta sätt, som
talade om både hj’ferta och flärdlöshet.
När grefvinnan gått in till sig, och de båda syskonen blefvo
allena, sade Helfrid:
„Hon är obeskrifligt vacker; det sade du mig ej."
„Det bevisar blott, att jag sjelf icke fästade mig dervid,"
svarade Herman.
„Vet du, Herman, att ibland sväfvade ett nästan bittert leende
öfver hennes läppar, midt under det hon talade, och då blefvo
hennes ögon så mörka, liksom de hade återspeglat någon. dyster,
tanka, och ibland åter låg det något himmelskt godt i hennes
leende. Hon föreföll mig såsom två menniskor i en gestalt."
„Din fantasi har åter varit framme för att af den vackra
enkan göra något ovanligt, något romantiskt. Dock, låtom oss
lemna detta och tala om angelägnare saker. Jag ämnar besöka
henne i morgon." %
„Redan i morgon?" Helfrid log sorgset.
„Du misstager dig, om du tror att det är något personligt
intresse för henne, som leder mig. Nej. Jag vill arrendera
A-kersnäs."
„Ah, Herman! återkommer du nu igen till den der tanken."
Helfrid rodnade. „Icke kan den sista Roinarhjerta blifva
arren-dator."
„Bättre det än att han blir en bedragare, som först förstör
det lilla han eger och sedan gör skulder, som han slutligen måste
rymma ifrån. _ ’Jag har gjort öfverräkning af livad detta år kostat,
och då jag får betala de utgifter, som öfverskridit räntan, har jag
minskat kapitalet med tvåtusen riksdaler. Derföre, Helfrid, icke
ett ord mera i den saken; jag arrenderar Åkersnäs och kommer
derigenom till verksamhet och ljusare ekonomiska utsigter. Det
ligger ingenting som förnedrar %mina förfader deruti. Minns att
Frankrikes sista konung, en Orleans, var skollärare under sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
