Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Icke harm, min fru, känner jag; men det’smärtar mig, att
ni om adeln skall hafva ett sådant begrepp, att ni frånkänner dess
medlemmar alla anspråk på bildning och menniskovärde.44
„Men det kan ju vara likgiltigt i det hela hvad jag tänker.
För öfrigt* förnekar jag‘icke tatt _ det äfven inom adeln kan finnas
persöner med Ivärdéfj men de äro: sällsynta, och såsom samhällsklass
är den mig förhatlig.11
„Och likväl, min fru, har ni emottagit en person tillhörande
denna förhatliga samhällsklass’iiiom edra egna dörrar ?“
„Jag har‘aldrig tänkt på hvad eller hvem ni var, grefve;
Utan endast i er och er familj sett mina närmaste grannar. Men
lemnom mina fria idéer, de böra icke faltina smärta érf jetnedan
vi dertill äro allt för fremmande för hvarandra. Dessutom har jag
nu troligen för första och sista gången uttalat min tanka i detta
ämne , så ?ätt ni hädanefter ■ icke riskerar att få höra den
upprepas; Æåt ö’ss i det Jstället öfvergå till det förslag ni ville göra
mig.44
„Hvad ni yttrat om oss stackars adelsmän har nästan
af-skräckt mig ifrån att komma fram dermed; ty med edra tänkesätt
bör det’ alltid blifva:’*en plåga ätt vara F beröring méd personer
tillhörande adeln.44H
’.^Åh, dét är mig likgiltigt; då’mdet förer mig tillsammans med
adel bedöinmer jag- dem alldeles som andra människor efter det
värde de’ ega, utan att fästa mig -vid något vidare. Jag är icke
någon fanatisk republikan,»som förnekar dem såsom ménniskor
till värde och förtjenst. Förstå mig rätt; det är endast den der
adliga esprin jag afskyr och dess inflytande på själen. Således, grefve,
är ni för riiig rätt och slätt en gentleman, Som är. min granne och
hvilken har rätt till min aktning.41
Hvarjé ord af Stephana hade den verkan att såra den
ömtåliga .stolthétén i Hermans själ. Han kände ööfVervinnelig lust
att i sin tur förödmjuka henne, och likväl, då han mötte den unga
qVinnans nu milda, deltagande och underbart’iväbkra ögön, dogo
de stolta ordén på hans lappar. Herman kände att han rodnade,
då Stephana sade: -„för mig är ni rätt öch fslätt en gentleman
som är min granne,“ och likväl inSåg han att det vore ätt
framställa sig i en löjlig .dager ’om hän med ett enda ord gaf tillkänna
ätt han fann sig sårad; derföre’’måste han fortsätta samtalet och
i strid med sin stolthet afven uttala det förslag han redan i början
antydt.
„Det gläder mig att höra det ni,åtminstone icke sträcker er
fördom emot adeln ända till individerna; — isynnerhet som jag
då personligen möjligen kunnat häft den olyckan ätt icke få göra
er bekantskap.41
’ ’Stephana uppfattade’ fullkomligt väl det ironiska i både orden
och ton; men hon såg helt lugnt på honom och han fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
