Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Att hon är utan börd." ’
„Ah! Det är sannt, inom er slägt betraktas det som ett brott.
Hvilken löjlighet, att icke säga grymhet."
Grefven gaf hästarna en släng, och slädan ilade fram med
ökad fart. ,En lång stund fortsatte de färden tigande. Då de
passerade en slätt, kändes nordanvinden bra skarp; Stephana svepte
pelisen om sig.
„Ni fryser," sade Herman, lutade sig ned och drog
björnskinns-fällen tätare omkring henne. I
„Jag är så ovan vid kylan," svarade Stephana, „att vintern
här förefaller mig något oblid."
„Oblid; "såsom våra fördomar äro det i ert tycke."
„Har jag orätt, då jag påstår det?"
„Kanske ni har rätt, jag börjar ibland tro det, men
kanhända kommer det sig.’ deraf att ni drifver dessa påståenden. Yore
det någon annan, skulle jag helt säkert icke tycka så."
- ^Sanning blir alltid sanning, oberoende af hvem som uttalar
den."
„Icke så alldeles; vi bero allt för mycket af det intryck den
person .gör, som förer sanningens-talan." :
“ ^Dfj;’ äro vi slafvar af våra känslor och icke af vårt förnuft ;
och likväl bör förnuftet ensamt föra ordet vid bedömandet af
hvad som är sannt eller falskt."
„Bör? — Ja! Men detta inträffar aldrig, eller vill ni påstå,
att vi i något enda fall låta. leda oss af annat än af vår känsla?"
„Det vill jagi visst."’."!
„Gif’ mig: ett exempel.! — Men ni fryser verkligen, låt mig
svepa omkring er min pels.";..
„Och ni sjelf skulle då sitta utan?"
i „Jag är vatt vid Jcöld,u -svarade grefven och höll still för att
verkställa sitt förslag. .
„Nej, grefve Herman, jag tillåter icke att ni för min skull
blottställer er helsa. Ni får icke- aftaga er pelsen."
„Får jag icke; Och hvem skulle hindra?" frågade Herman
leende och hoppade ur slädan.
„Jag, som vägrar att emottaga den."
„Ah, min fru, i detta fall har ni ingen vilja," och med
detsamma svepte han pelsen om Stephana der hon satt, oaktadt alla
invändningar af henne.
„Jag blir verkligt ledsen," sade Stephana, „besinna huru
tunnklädd ni nu är..".;,;
„Alldeles icke; jag har ju öfverrocken, och för öfrigt kör jag
fort.", Herman lät hästarna känna piskan och åter ilade slädan
fram under, några • ögonblicks tystnad. Stephana satt med hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
