Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Jag vet icke, Jacobo, men det är som om en obegriplig
svindel fattade mina tankar. Jag känner att... att jag icke har makt
öfver dem. — Jacobo, ingen... ingen får vårda mig, jag skulle
kunna....... säga .... säga .... mycket som..........“ Stéphana
tryckte handen mot den brännheta .pannan. •
„Som ingen bör få höra,“ hviskade Jacobo.
Men Stéphana hörde icke hvad han sade; Hon mumlade endast:
„0! ädle, ädle, du har hämnat allt.“
På Kungsborg hade Jane genast ordnat tvenne rum för
grefvin-nan och fröken. Brukets läkare hade blifvit efterskickad;
grefvin-nan återkallades till sansning, men hon befanns så klen, att man
genast måste låta henne intaga sängen. Hon hade fått en svår
blod-störtning, då hon vaknade ur sin långa vanmakt.
Jane hade just lyckligt och väl ordnat allt efter bästa förmåga.
Då hon begaf sig ned från de inlogerade, stannade parslädan, som
blifvit sänd efter Stéphana, utanför trappan.
„Gud ske lof! nu är hon här,“ tänkte Jane och skyndade ut i
förstugan för att emottaga henne. „Jag har varit i en gruflig oro
öfver det stackars barn et, “ fortsatte hon i tankarne; i detsamma
rycktes förstugudörren upp, och Jacobo, bärande Stéphana, inträdde,
åtföljd af Eklund. Jacobo hade svept en shawl omkring Stephanas
hufvud, så att ingen skulle kunna uppsnappa de osammanhängande
orden, som hon i vild yrsel uttalade.
„Kalla hit doktorn/4 var alli hvad Jacobo sade, hvarefter han
Imr henne in i salongen.
„Gud Fader i himuielen! Jacobo,4’ skrek Jane, „huru är det?44
„Tyst! Laga bara att Stephanas rum blir i ordning och att
doktorn kommer fort.44 Jacobo nedlade Stéphana på soffan, och
Jane skyndade ut, under en flod af tårar.
Doktorn inträdde straxt derpå.
„Herr doktor, fru Stephensen har illa slagit sitt hufvud och
yrar,44 sade Jacobo. Då doktorn fattade Stephanas arm for att
undersöka pulsen, utropade hon med häftighet:
„Han är borta! — borta!.........“
„Var god, herr doktor, och om möjligt stilla hennes yrsel, och
framför allt glöm hvarje ord hon under den yttrar,44 sade Jacobo,
som, vid de ord Stéphana fortfor att i yrseln uttala, skiftade färg.
Doktorn svarade blott:
„Vi läkare hafva endast minne för hvad som rör vår
vetenskap, eljest glömma vi allt’ livad vi se och höra. Doktorn gjorde
några föreskrifter och lagade sjelf till en kylande dryck och lade
kalla omslag om hufvudet, etc. Dessa åtgärder hade till följd att
Stéphana snart blef lugnare. Jacobo höll ord och lät ingen annan
än Jane komma in, men äfven hon endast helt korta stunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
