Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn genom förbindelser med personer, som icke ega ett .’sådant.
Namnet förnedras, fröken Helfrid, då vi skänka det till personer,
hVars’karakter’ och uppförande-stämpla dem till usla menniskor,
öm de äfven hafva ett aldrig så- lysande namn; det förnedras icke
derigenom att man skänker det åt den ringa och dygdiga. — Vi
trampa detta namn under våra fötter, vi söla det i smutsen, och
göra oss ovärdiga att bära det, då vi tro oss genom detsamma
berättigade att göra oss till bödlar åt den som eger det långt
högre värdet af verklig förtjenst,. men saknar det; af;ärfd; -—-
Men-niskan är skapad att gå framåt, och icke . att blicka tillbaka. Hon
måste sjelf gifVa sig-värde, hon kan icke ärfva ett- sådant, och
den utmärkelse, som blott har förfädrens; storhet att stödja sig på,
är af noll och intet värde. — Svara mig, fröken Helfrid, ni som
känner Gunilla Romarhjertas historia, var hon en aktningsvärd eller
föraktlig qvinna?“
„Till sin karakter var hon i allo aktningsvärd,’ och hon skulle
äfven åtnjutit aktning, om hon ej varit nog förmäten att tro sig
värdig att bära namnet Romarhjerta.“
„Och hvarföre var hon icke värdig detta namn?"
„Min fru, hon var en simpel fiskardotter.“
„Fröken Helfrid, detta kallar ni adel stolthet. Jag åter
benämner det: hjertlöst högmod.“ Stephana rätade upp sig och
tycktes* under det hon talade, blifva högre och större än vanligt; en
sådan prägel af genomgripande höghet låg det i hela hennes
varelse. „Jag skulle, ifall Gud låtit mig födas af adligt blod,
blygas !inför mig sjelf och inför Gud, oro jag så djupt förnedrade min
menskliga Värdighet ; i min egenskap som christen, att jag icke i
första rummet skänkte dygden och den sanna förtjensten min
aktning, om den än höljdes af en vadmalsrock, eller träffades inom
tiggarens trashöljda bröst. Jag skulle känna mig stolt och hedrad
af att få förbinda mig med det ädla och goda, äfven om det inom
samhället innehade en aldrig så ringa ståndpunkt, väl vetande, att
jag höjde mig inför Gud génom en sådan förbindelse, i stället för,
att som ni betraktar den, för em förnedring. Se dit,‘■‘ tillade
Stephana allvarligt, „der nere vid dörren ser ni porträttet af
Catharina af Medicis, denna blodtörstiga tigrinna i purpur, denna qvinna,
sölad i brott; och likväl skulle samma medlemmar af er familj, som
försköt den dygdiga fiskardottren, med stolthet berömt sig af att
vara beslägtad med detta krönta vidunder, ifall de kunnat räkna
henne till antalet af sina fränder. Är denna uppfattning af
mensk-ligt värde och menskliga företräden sann och ädel, då, fröken
Helfrid, är christendomen falsk, och allt det sköna och herrliga den lär
oss, en lögn.“
Helfrid stod bedöfvad af de energiska orden,: kanske kände
hon sig äfven bländad utaf den sanning de innehöllo. Det vissa
är, att hon kände sitt hjerta liksom hämmadt, och hon tyckte ett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
