Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solut. aflägsnaride oss emellan. - Jag önskade erfara huru ni
beslutat er att behandla mig."
„Kunde. ni. verkligen tro på möjligheten af att jag skulle
kunna bemöta er såsom en fremling?"
„Stoltheten-gör. ofta det omöjliga möjligt."
„Det gifs en. känsla, hvilken med sin makt böjer äfven de
stoltaste hjertan," hviskade Helfrid.
„Gud vet!— Skulle ni, till exempel, ega mod att af kärlek
gifta er med en ofrälse ?“ Jacobos ögon hvilade på Helfrid med ett
lugnt uttryck.. . gj® «$$$$$ MfflH i1:..-
,,Mod?“ — Helfrid smålog, sorgset; „dertill erfordrades ieke
stort inod; men jag skulle icke ega rätt dertill."
„Min fröken, de tider äro förbi, då lagen straffade kärleken
mellan en högboren och en plebej." ... n .
„Jag eger icke moralisk rätt dertill, emedan en sådan
handling skulle lägga min mor i grafven. Hon skulle aldrig förlåta
mig den." ?• ■ .7 :
„Och ni skulle uppoffra er för en dylik fördom hos er mor?"
„Jag vet icke om ni har rätt, då ni kallar den: fördom; men
vare härmed huru som helst, så; är det ett barns pligt att göra
sig föraldrarnes vilja till en lag,’ och icke för sin’lycka uppoffra
deras frid eller hopa sorg öfver deras lif. Hvarje försakelse, ett
barn ålägger sig för dem, är i alla fall ett bra ringa återgäldande
för all den kärlek, de slösat på barnet. Jag för min del skulle
kunna dö, men aldrig upphöra att med vördnad böja mig under
min mors begrepp om det rätta: — Hon har ju under hela mitt
lif, så långt jag kan tänka mig tillbaka, varit den, jag högst på;
jorden älskat; huru skulle då en yngre kärlek kunna förmå mig
att glömma denna min första, så att jag för den uppoffrade
henne? Omöjligt! I valet emellan min mors och min egen lycka
finnesintet val."
„Stephana har rätt, ni är en beundransvärd dotter. Äfven
om i er uppfattning ligger mycket som icke är sannt, så är den
i alla fall så skön och så full af hängifvenhet, att jag icke allenast
högaktar utan beundrar den."
„Det är derföre att du icke älskar mig,“ tänkte Helfrid; men
liksom om Jacobo läst dessa tankar i hennes själ, tillade han:
,,0m jag älskade en flicka aldrig så högt eller häftigt, skulle
jag icke för något pris i verlden vilja köpa mig hennes egande,
genom att hon skulle dermed öfverträda sin mors vilja, eller i
minsta mån göra denna mor sorg. Heldre då jagade jag en kula
genom hufvudet, än jag ville hafva en dylik skuld på mitt samvete."
Här afbröts samtalet utaf Stephana, och kort derefter
inträdde grefven. — Inom en timma var salongen full af gäster.
Friherrinnan T., en förtjusande, liflig och snillrik enlca,
tycktes endast hafva ögon för Jacobo. Baron Skjöld var idel upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
