Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,,Hvar var er själ?>‘ frågade Herman,
„Hos er,“ svarade Stephana nästan ljudlöst, och liksom utan
att klart veta livad lion sade.
„Hos honom, menar ni?“ Herman böjde sig litet framåt och
mötte Stephan as ögon,
„Nej, jag tänkte på er.“ En lin rodnad betäckte hennes
kinder då hon tillade: „Ni upptog hela min själ.“
Stephana reste sig upp :och femnade grefven. Hon tryckte
Jacobos hand, då hon passerade :förbi hortom, : och grefven hörde
henne på engelska göra den frågan: n .n
„Hvarföre, Jacobo, valde du just den der sången?M“
„Derföre, Stephana, att du sjöng den oupphörligt under den tid
jag vårdade dig i Bärthen.‘‘
„Jag förstår dig icke.“
„Tänk på den som en gång sjöng den, och hvars röst
qvär-lemnade melodien i ditt minne, så kanske du förstår roig.u
„Ah! du vet då .,..... .u
Att det var 7ion? Ja.11
En stund derefter kom bud in efter doktorm Grefvinnan
hade fått en svår blodhosta och var nu afdånad. Stephana var
den första som lemnade rummet, tagande med sig läkaren; och
sällskapet åtskildes, hvar och en reste hem till sig, efter att ha"
intagit en lucullisk supé, vid hvilken Jane och Jacobo gjorde les
honneur; ty grefvinnans tillstånd var så betänkligt, att Stephana
lät urskulda sig och stannade qvar hos den sjuka, som efter
vanmakten föll i en svår feber.
Dagar förgingo och grefvinnans tillstånd var och förblef
detsamma. En oupphörlig feber tycktes vilja förtära henne, tillika med
anfall af hosta, sådana, att man ansåg det omöjligt för henne att
uthärda. Dag och natt satt Stephana vid den sjukas säng och
turade om med Helfrid att vaka, utan att tillåta det någon annan
gjorde det, Hvarje den minsta önskan af den sjuka uppfylldes
Ögonblickligt, och, hon vårdade henne med en sådan omsorg och ömhet,
att hon ordentligt täflade med Helfrid. Förtärd af plågor och böjd
af lidandet^ emottog grefvinnan hennes vård, utan att ega krafter
eller sinne att sätta sig deremot, eller att visa den erkänsla, hon,
i trots af sin sämre inenniska, måste känna för denna milda och
allt förlåtande engel, soih vakade vid hennes sjukbädd. Andtligeu
efter tvenne veckors tid tycktes febern vilja sakta sig och de långa
qvalfulla nätterna blifva lugnare, men ännu fortfor Stephana och
Helfrid att turvis vaka. — En afton, det var i slutet af Maj, sade
Herman till Stephana:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
