Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Fyra veckor på sin höjd ; men jag återvänder ické till
Kungs-borg förr än ni återkallar mig. Huru länge blir grefvinnan Elin
här?" tillade grefven frågande.
„Det kommer att bero på.. ....“
„På hvad?**
„På mig. Vill ni ej träffa henne?**’ r*
„Frågar ni det på allvar?"
„Helt visst. Om jag, såsom ni, hade en’svår skuld att
försona, skulle jag icke dröja ett enda ögonblick att söka försona den."
„På hvad sätt? Yill ni, att jag nn, såsom ruinerad, skall
försona mig med en rik hustru, den jag försköt, medan jag ännu
ansåg _ mig vara förmögen ? Det vore en handling, jag aldrig skulle
kunna tillåta mig; ty i däg, liksom för elfva år tillbaka, är Elin
för mig en person, den jag hyser intet slag af tillgifvenhet för.
Och om hennes börd ické mera gör henne förhatlig i mina ögon,
så är hon det genom de band som skilja mig ifrån allt hopp om
lycka i lifvet."
„Hör mig, " grefve,’ är ni fullt säker på att Elins börd icke
mera gör hénne ovärdig att vara er hustru?"
^Hvilken fråga!" , —• Han såg på hénne med en blick som
tycktes säga: „jag älskar ju dig, oaktadt din börd."
„Förstå mig rätt,** sade Stephana, liksom besvarande blicken,
„jag talar nu om .er hustrus börd, det: vill säga grefvinnan
Ro-marhjertas." .
„Ja, jag förstår er fullkomligt. Ni menar, man kan älska en
ofrälse, men derför icke vilja gifva henne sitt namn. Min fru,
om det låge inom möjlighetens gebit, att jag kunde älska Elin, då
skulle jag med jublande sällhet sluta henne i min famn såsom
maka, om hon än vore aldrig så ringa. Ni har så fullkomligt
förstört min aktning för mitt ärfda värde, att jag endast skänker
den åt det sanna."
„Om ni kunde älska Elin? Hvaraf vet ni då, att ni ej kan
det? Ni har ju icke sett hénne på elfva år.“:
„Och icke stort förut heller. Det lilla jag såg af henne
fä-stade jag mig då så litet vid, att jag af henne eger intet annat
minne, än att hon var så der temligen ful. Om hon än vore
aldrig så skön och god, skulle jag ändå ieke kunna älska, henne.
Detta utgör en omöjlighet."
„Hvarföre?"
„Det frågar ni, min fru?" •— Han fattade hennes båda
händer, tilläggande med ett eget dämpadt uttryck i röst och blick: .„Kan
Stephana göra mig den frågan?"
„Ja, just Stephana, den redliga vänneti. — Hon som är nog
förmäten att tro sig öfver er ega en så stor makt, att hon skulle
kunna återföra er till de pligter, ni så länge glömt, så orättvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
