Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Ah! Det har jag ännu. Inför honom ordentligt darrar jag,“
tillade hon skrattande, i den vanliga lätta tonen. „När han
fäster sina klara, strålande ögon på mig, då tycker jag att han ser
tvert igenom min själ och jag fryser, emedan jag vet att derinom
finnes mycket, som kunde vara bättre.44
„Men Jacobo är mild och öfverseende.44
„Icke mot mig.44 Elin blef åter allvarsam. „Han anser mig för
en aktris på verldstheatern, hvilken spelat så många och så olika
roler, att min egen känsla blifvit utnött och att allt hos mig är
spel.“
„Nej, så dömer han icke; men Jacobo är sjelf så fullkomligt
sann, att han misstror alla, som icke äro det.“
„Och jag är icke sann, jag vet det; men är det verkligen
mitt fel?44|
„Elin, är det mig du gör den frågan. Jag vet ju att hvad du
är, det är du genom omständigheterna. Hade dessa varit annorlunda,
då hade äfven du varit en annan menniska. Ifrån bardomen
medveten af att du var tillbakasatt, födde orättvisan ett begär att
glömma, som gjort dig ytlig, men du blir väl annorlunda.14
„Aldrig, Stephana; jag skall alltid blifva en slaf af mina
nycker och min fåfänga, ty dessa hafva vunnit öfverhand och man
lägger icke lika lätt bort ett fel, som man tillegnar sig det.“
Elin och Stephana åtskildes en stund derefter.
Någon tid förflöt. Allt gick sin gilla gång. Herman umgicks
med Elin såsom med en fullkomligt fremmande person. Han gaf
noga akt på alla hennes rörelser, i synnerhet då hon trodde sig
vara obemärkt. Det dröjde icke länge innan Herman trodde sig
hafva upptäckt Elins karakter. Den bestod af en blandning af
ädel stolthet och en den mest obegränsade tanklöshet, af fåfänga,
af nyckfullhet och en hänförande godhet, af törst efter bifall å ena
och ett absolut förakt för verldens omdöme å andra sidan. Så
snart en nyck eller ett begär bemägtigade sig hennes själ, glömde
hon allt, kullkastade alla hinder, uppoffrade allt som stod i vägen
och hängaf sig blindt åt intrycken. Af begär att behaga, att stå
framom andra hände det ofta att hon icke allenast afvek ifrån att
vara sann, utan äfven spelade hvilken rol, som hon för tillfället
ansag vara den som mest anslog. Men det i grunden ädla och
stolta i hennes karakter, gjorde att hon aldrig nedlät sig till någon
dalig eller oriktig, men väl till mången obetänksam och lättsinnig
handling. Hon afskydde allt som var ledsamt, och för att undfly
en sorg kastade hon sig i armarne på någon dårskap. För att
undga ett litet obehag ådrog hon sig ofta ett större, och för att
njuta af ögonblickets glädje uppoffrade hon det, som, strängt taget,
hade varit hennes pligt. Sådan var Elin. Begåfvad med ett rikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
