Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der vid modrens sida och i hennes salong; dottren åter lefde
förglömd och försvunnen i barnkammaren. Flickan var sex årT
da grefvinnans bror, s.om på en gång förlorat hustru och barn,
gjorde ett besök i: fäderneslandet. Ifrån att hafva varit en glad
och kanske något häftig ung man, hade han blifvit en mild och
svårmodig drömmare’, som öfverallt förföljdes af det hemska
minnet från duellplatsen. Den skjutne motståndarens bleka
an-sigte och- brustna ögon stirrade mot honom hvart han tog vägen
och dröp galla i hans, lyckas bägare, samt ropade hånande då
dennes lycka af döden krossades: Tag ditt straff.’ ^- När brödren
under sitt besök hos systern erfor huru fullkomligt glömsk hon var
mot dottern, föreslog han att få medföra detta barn, till hvilket
han ansåg sig stå i så stor skuld, till Frankrike och adoptera
henne såsom sin dotter. Grefvinnans man ville icke gå in derpå,
men måste slutligen gifva vika för de enträgna föreställningarne
och bönerna af svågern. Det var af hennes morbror som grefve
Runa sedan tog Elina och gäf henne en dotters rättigheter.“•
„Och ni kände icke namnet på. i..“
„Elinas mor eller morbror, menar ni grefvinna?“
..Ja!" Grefvinnan andades med stor svårighet.
„Grefve Runa, som berättade mig, hvad jag nu förtäljt, nämde
aldrig namnen på Elinas slägtingar, utan sade blott: „jag fick
flickan i arf utaf morbrodern och som ni ser har jag sökt ersätta
henne hvad hon förlorat i sina anhöriga.u
Grefvinnan andades lättare och Stephana fortsatte sin
berättelse, under det hon satt med hufvudet nedböjt i handen, liksom
hon önskat att genom denna ställning undandraga sig grefvinnans
blickar.
„Sedan Elina af grefve Runa blifvit upptagen förflöt några
år. En dag erhöll han den underrättelsen att flickans mor med
man uppehöll sig i Paris. Grefve Runa hade lärt Elina några
svenska folkvisor, hvaribland en som lian hört den unge svensken
sjunga, hvilken han visste vara flickans far. Han inbjöd
grefvinnan och hennes man till sig. Elina var då tolf ar och lofvade
att blifva vacker. Ett älskligt barn, fullt af behag och i högsta
grad intagande. ^Grefvinnan kom,’ men åsynen af dottren tycktes
endast framkalla bittra och ovänliga känslor,’ så att da flickan
med djup rörelse skyndade emot modren för att kasta sjg i hennes
armar, sköt den stolta och felaktiga qvinnan henne ifrån sig, och
det gråtande barnet slöts i stället till den mans bröst, som trodde
sig vara henn.es far. Grefve Runa, som alltjemt hoppades att
kunna uppväcka några mildare känslor i modrens‘bröst, bad flickan
sjunga den sången, som han visste att flickans far under sina
kär-leksdagar sjungit för grefvinnan. Han trodde att minnet af honom,
som med sitt lif gäldade sin kärlek, skulle stämma modrens hjerta
till kärlek för barnet, men han bedrog sig. Den enda verkan detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
