Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman betraktade: ^Stephana. Hon satte sig i pompadouren
framför glasdörrarna. Det var ett; sorgflor utbredt öfver hela
hennes väsende, men det föreföll honom som bakom detta sorgflor
glödde känslor både; :varma och qvalfulla. i, Han tyckte sig se att
hennes hjerta slog häftiga och ändå smärtsamma slag.
■•v*Sjung* grefvé Herman!‘febadStephana med en trött röst.
Herman satte sig vid instrumentet och sjöng:
7 jfych nu farväl, färväjl, du min Hjertans allra bäsia vän,
dibt vet’jiag visst min hå’g’skall aldrig’’svika dig,
Ofeli blir du ej min brud på jord, så skall i himmelen,
Hos Gud en gång,,mitt bröllop stå med dig.“
När han sjöng de; sistaforden, vände han på hufvudet och såg
på Stephana. — Hennes1 ögon hvilade på honom.
.„Och blir du ej min brud på jord;‘. ;sjöng Herman med blicken
på henne. Stephana böjde ned hufvudet och gömde ansigtet i
handen.
Yar det en villa eller såg Herman rätt, då han tyckte att
ett par tårar föllo ned på den svarta klädningen. Han steg upp
ifrån instrumentet, sedan han sjungit sista versen, och gick fram
till Stephana. Herman ville, till hvad pris ; som helst, öfvertyga
sig om han sett rätt. Hon satt orörlig, och grefvens blick föll på
ett par våta fläckar, som de fällda tårarne lemnat efter sig. Han
stod en stund och betraktade henne, men väcktes ur sina drömmar
af Helfrid:;som yttrade:
„Kära Herman, du är iej lycklig i valet af sånger, mig har
du förstämt -och äfven fru Stephensen. Sjung nu något som är
upplifvande.7
Herman återvände till instrumentet och sjöng ett par af de
då så allmänt omtyckta sångerna utaf Gunnar Wennerberg. Den
glada, lifliga musiken gjorde önskad verkan. Stephana förde
handen öfver ’ pannan, och då hon såg upp voro hennes drag åter lugna.
— En timma derefter gick Stephana ned åt parken. Herman och
Helfrid gingo in till grefvinnan.
Stephana hade icke gått långt, innan grefven hann upp henne.
„Ni dröjde ej länge hos grefvinnan,“ sade hon.
„Min mor hade redan somnat. För öfrigt önskade jag att
få ledsaga er. Vill ni ej taga min arm.“ Herman gjorde nu
såsom alltid, då han bjöd Stephana armen, han tog och lade den
i sin.
„Ni har varit så sorgsen i afton, “ återtog Herman.
„Ja,“ svarade Stephana ©ch såg. upp till honom, „och ändå
hade ; jag bort vara gladÄril. ifis. .yjo! i fflÖ ’ .‘■hov. ja.vhp- %
„Har ni då haft någon serskild anledning till glädje eller sorg?“
„Till glädje; ja. — Lyckan har ju smålett emot er, och detta
är ett verkligt skäl till glädje för mig, men...
„Men hvad?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
