Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Något som icke skulle hafva varit händelsen med er, mylord
ifall ni varit i grefvens ställe.“ 1
„Deruti har ni ratt, grefvinna. Ni minnes nog huru illa det
stod till med mig i Barthen.”
„Det skulle bevisa att ni har ett klent förstånd.”
„Ingalunda, blott att grefvens blod icke är blod, utan vatten;
samt att mrs Stephensen är ett oemotståndligt, skönt och intagande
fruntimmer, som till och med kan ,få; en britts känslor att sjuda
öfver.” Lorden lekte med sin lorgnett, och Herman såg Elin skifta
färg samt med en missnöjd och otålig min rynka ögonbrynen.
„Serveradt!” ljöd det från dörren, och man begaf sig ut i matsalen.
Följande morgon var en klar och kall oktoberdag. Det
hade frusit om natten, så att vägarna voro torra och betäckta med
ett lätt flor af rimfrost. Utanför trappan på Kungsborg höll
betjenten två sadlade hästar. Stephana och Jacobo trädde ut. Just
som den sednare lyftat upp Stephana i sadeln, kom grefven ut
genom flygeln, och sedan han-helsat, frågade han:
„Hvart ämnar herrskapet sig så tidigt?”’
„Till prestgården, vi skola dit för det der fattighuset som
skall byggas.”
„Rid då icke stora landsvägen,” sade grefven, ty „folket hålla
pä att lägga om bron, utan tag vägen öfver skogen, eljest kommer
herrskapet icke fram.” Han aftog hatten och drog sig åt sidan.
Det var verkligen något vackert att se Stephana Och Jacobo till
häst bredvid hvarandra. De egde båda en så ovanlig fägring, att
ögat fängslades deraf med en oemotståndlig makt, och man
bibehöll ett outplånligt intryck deraf.
„Han är ovanligt vacker, och hon är skön,” sade Herman och
gick suckande ned åt stallet.
Jacobo och Stephana redo i friskt traf framåt alléen, och vid
dess slut togo de af in åt skogen.
„Hvart har lorden tagit vägen i dag?” frågade Stephana. „Jag
hörde af Eklund att han redan ridit bort.”
„Han och ryttmästare D. hafva begifvit sig på jagt.
Rytt-mästaren kom och hemtade honom. Nå, Stephana, sag du den
rörelse, lordens ord om dig verkade på Elin?”
„Ja, det gjorde jag.”
„Der skymtade hennes afund fram.”
„Jacobo, vi äro alla afundsjuka, då vi älska.”
„Bästa Stephana, tala icke om kärlek och Elin på samma
gång.”
„Och hvarför icke, eller hvad namn vill du gifva hennes känsla
för mannen?” : ^ _ ’ .
„Passion, fantasi eller hvad du vill, blott icke kärlek. Mms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
