Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stormen börjat och blåst genom hela söndagen, måndagen
och tisdagen, bedarrat på onsdagen, och torsdagen den 7
var allting stilla som i en vit landskyrka utan en katt,
mitt i veckan.
Då visste man genom skepparn på en av älvbåtarna,
att grosshandlar Dellwik på lördagskvällen följt med den
från Löija och ner till stån samt att han varit blek och
underlig, vilket slagit både skeppare och styrman, ty han
var annars känd som stans mest talföre och fryntlige
herreman. Man hade trott, att han var sjuk.
Torsdagen den 7 på förmiddagen hittade man hans lik,
uppflutet på utsidan av öbackaön, och samma kväll
fördes han av en bogserbåt in till stån och upp till Sammel
Edins gamla hus vid Lilla Torget.
Och ryktet spred sig som en löpeld över hela stån.
— Dellwik har tagit livet av sig! Sammels millioner
är slut! Vad i Herrans namn ska vi nu få se!
Det fanns bara en man i stån, som log.
Borgmästar Nickel.
— Jaha! sade han. Si, Gud! Han har tid på sig, han!
XVII
Och som det nu alltid varit och är och förmodligen
alltid kommer att bli så, att allting här i världen kommer
på en gång, så hände det något icke mindre betydelsefullt
uppe i stora gulhuset just precis i samma drag, som
grosshandlar Dellwiks lik i den gyllengröna
septemberskymningen fördes in till stån.
Kassör Robert Smitthenner satt på gamla björksoffan
med svarta kamelhårsöverdraget uppe i patron Lacks
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
