Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sist i samma läge som de, som icke spara och icke sköta
sig! sade hela stån.
Och hur skulle det gå med bankdirektör Monneij? Och
med hela bankstyrelsen? Skulle det bli fängelse?
Ja, det gick, som det alltid gick till i Kredit-Sverge.
Det blev bankstämma, det blev tal i långa banor och
sedan champagnemiddag kotterivis på S:t Jonæorden,
tjugufem millioner avskrevos, banken uppgick i en annan,
dess namn försvann, dess styrelse försvann, dess
direktör försvann, en aktieägare hängde sig, en annan sprang
i bara nattskjortan genom den snöiga stån mittpå dan,
han hade blivit galen, alla stans gamla familjer voro
ruinerade, och efter denna krasch reste sig öbacka aldrig
mer.
Så åkte revisorerna och advokaterna, pustande av de
goda middagarna, tillbaka till Stockholm, och banken
låg på samma plats som förut och fortsatte som förut,
bara med ny styrelse och ny direktör, och till sist var
det hela bara ett lustigt minne, en god historia, en liten
matsmältningsanekdot till kaffet och punschen på krogar
och i hem.
XVII
Och precis likadant gick det med patron Lack.
När han uppe i Lappmarken, dödssjuk, fått höra, att
banken, hans bank, hans livsverk, stupat, då stöp också
han. Han virade sig i vargskinnspälsen, lade sig i släden,
slöt ögonen och for mellan snötyngda granar, raka, stilla,
allvarliga som kyrkspiror, till närmaste järnvägsstation
och hem, och när han kom hem, telegraferade han till
konsul Liebicks. Kort och gott men sig lik in i det sista:
"Slutar i firman. Dör.
F. Lack."
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
