- Project Runeberg -  Mary Reed : de spetälskas missionär /
47

(1915) [MARC] Author: John Jackson With: Frederick Brotherton Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ett kärt besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

mycket avhållen av sina medarbetare. Verandan hade
blivit klädd på natten, och hon visste ingenting därom,
förrän hon kom upp i morse.

Den 5 dec. 1 dag på morgonen stod jag i dörren till
miss Reeds bostad i strålande solsken. Runt omkring
mig surrade bina, och tre praktfulla fjärilar gassade
sig i solen på blommorna i en stor heliotropbuske utanför
dörren. Framför mig och under mig låg hela
Pithora-daleifr dold liksom av en stor sjö, bestående av vita,
lätta moln. Här var det som en vacker sommarmorgon
i hemlandet, där nere under molnen var det fuktigt och
kallt som om vintern. Jag är här uppe i dag för att hålla
gudstjänst med de spetälska. Kl. halv elva samlades
vi alla utanför miss Reeds hus, där de sjuka kunde sitta
i solen och hålla sig varma; de äro så beroende av värmen.
Först samlades kvinnorna, och miss Reed hade mycket
besvär, innan hon fick dem alla att sitta, så att de fingo
det bra. Slutligen voro alla ordnade, och kvinnorna
började sjunga, under det de väntade på männen, som
skulle komma från Panahgah (= »tillflyktsort»), deras
hem. Jag gick fram till branten av kullen för att se, om
de syntes till, och möttes då av en gripande syn. Ett långt,
vitt tåg av mycket hjälplösa varelser slingrade sig
mödosamt upp för bergsluttningen. Slutligen hade de
hunnit fram, och vi fingo dem placerade. O, vilken syn det
var! Framför kvinnorna och närmast oss sutto tre små
rara flickor med täcka ansikten, men alla tre med långt
framskriden spetälska. Bland männen sutto flera
gossar med ett sorgset, vemodigt uttryck. Alla voro
spetälska, de flesta synnerligen svårt angripna. När alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maryreed/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free