Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3f) MATERIALISMEN I SKÖNLITTERATUREN.
en ny och annan tillvaro i invärlden. De äro,
hvad de voro förut; men de äro det annorlunda
och, framför allt, de ha blifvit något mera: de ha
ingått som lefvande, konkreta, färg- och
form-bestämda föremål inom personlighetens själfskapade
värld. De ha mist sin allmänlighet och
individualiserats; den objektiva världen har uppgått och
försvunnit i en rent subjektiv, som lyder under
jagets själfstiftade lagar. Och hvad diktningen
äger att utnyttja, det är fenomenen ifrån det
ögonblick af dessas tillvaro, då de nådde fram till in
dividualiteten, afpassades efter och assimilerades
med dennas öfriga värld; allt som ligger på andra
sidan, är skaldiskt obrukbart och likgiltigt.
Del är häri, som man har att söka grunden
till den konstens rätt till lorstarangsställningen inom
kulturen, hvilken nu senast så kraftigt och så
genialt häfdals i boken »Rembrandt als Erzieher».
Ty det är häri, som diktningen finner sitt väsen
och sin uppgift inneboende, väsendet af att vara
själfva den organiska nybildning, som är
individualiteten, uppgiften att i denna egenskap framställa
allt det som densamma representerar af nya
förmögenheter samt sålunda antieipera framtiden.
Jaget är ju nämligen icke allenast det absolut nya,
som aldrig förr varit och icke någonsomhelst
annorstädes är; det betecknar ju äfven, i sina högsta
representanter, en fortbildning inom det organiska
lifvets kedja, en ny differentiering af den objektiva
verkligheten, latenta krafter, vordna uppenbara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
