Några blad ur vår tids meteorologi / 16 (1881) Author: Hugo Hildebrandsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bild 2.

lande för det norra halfklotet. Cirklarna föreställa
isobarerna, och de krokiga pilarna luftströmmarnas banor kring
desamma. Vi se, huru de två krafterna, som beständigt verka
på en partikel, P, nämligen P G, som vill föra den i gradi-
entens
riktning in mot
minimet och
ut från
maximet, samt
PA, som vill
afböj a den åt
höger,
åstadkomma, att
partikeln rör
sig i en spiral-
formig bana. Hela luftmassan kommer sålunda i en
hvirf-lande rörelse, motsols kring minimet och medsols kring
maximet, såsom vi redan här ofvan funnit fallet vara vid
granskningen af de synoptiska
kartorna.
Men det finnes äfven en annan
kraft, som inverkar på
luftpartiklarnas banor. Dessa äro nämligen
mera buktade kring ett minimum
än kring ett maximum, och det är
ej svårt att finna orsaken härtill.
Så snart en kropp rör sig i en
krokig bana, uppkommer, som
bekant, en kraft benämnd
centrifugallcraft, som sträfvar att slunga
kroppen ut ur banan. Det är
denna kraft, som spänner ett snöre, då en vid dess ända
fäst tyngd snurras omkring i cirkel; det är samma kraft,
som låter ett bantåg urspåra, om det går med för stark
fart vid vägens krökningar, som tvingar skridskogångaren

Bild 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>