Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år sedan. Även möblemanget kom till då. Endast
väggarnas utpyntning hade skett undan för undan.
Medan barnen växte upp var här trångt nog. Sedan
de flugit sin kos, tyckte Stava, att hon hade för stora
utrymmen. Men denna morgon låg åtminstone ett av
dem i den gamla utdragssoffan mitt emot
tvåmans-sängen. Det var länge sedan.
Av moderns rumsterande ute i köket vaknade Viktor
men måste först gnida sig i ögonen upprepade gånger,
innan han kände igen omgivningen. Sedan drog ett
förnöjt leende över dragen. Han var hemma.
I detsamma öppnades dörren till köket och mor kom
in med kaffe på en bricka. Viktor låtsades blunda som
i barndomens dar, när något så extra gentilt som kaffe
på säng vankades. Han ville än en gång höra mors
uppmaning: »Res dej, pojk, så får du kaffe.»
Uppmaningen uteblev inte heller nu, fast den kom i ett
annat och mjukare tonfall än förr i världen:
»Ä’ du vaken, Vekter lelle ?»
Ljuva ord. Spelande komedi låg han ett par sekunder
och låtsades sova. Då upprepades frågan. Den gamla
rösten höjdes bara en-smula. Den var sig lik, tyckte
Viktor. Nu rörde han först på benen, förde upp
handen till ögonen, gnuggade sig vaken och gäspade.
Sedan såg Viktor upp med stora, undrande ögon. Men
han spelade sin komedi dåligt. Hela ansiktet strålade
av lycka. Det såg modern och hennes gamla, skumma
ögon lyste emot honom som förklarade.
»S’a du sätta dej upp då kanske, Vekter lelle.»
Han efterkom genast uppmaningen.
Medan hon serverade honom kaffet ur
porslinskannan, fixerade Viktor sin mor. Vad gamla mamma i alla
fall var sig lik, liten och rund — ja, nästan fyrkantig.
Ansiktet såg bara kanske lite gulare ut än fordom och
rynkorna låga djupare. Så tittade han på de knotiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
