Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ända sedan barnsben hade den stora hamnen haft
denna suggestiva makt.
Plötsligt ryckte han till av ett kort, kraftigt pinglande
i lokaltelefonen. Det återknöt kontakten med
verkligheten. Och Ankar riktade liksom yrvaken ögonen på
unge herr Northon, när denne svarade:
»Hallå — jaha, pappa — han sitter här och väntar
— genast.»
Därpå, vänd till Ankar:
»Nu kan styrman gå in. Den vägen, var så god.»
Ankar nickade. Den vägen kände han till sedan
gammalt. Förrummet, där stenograf och sekreterare sutto,
tog Ankar i två steg men hejdades vid nästa dörr med
ett:
»Hallå, hur va’ de’?»
Och sedan:
»Jaså, Ankar. Vänta lite.»
Ankar tummade på mössan igen, stannade bakom
sekreteraren, som först kikade genom dörrens höga
glasruta, innan han långsamt och försiktigt vred upp låset,
bockade sig och anmälde:
»Styrman Ankar.»
Gamle Northon såg tankspridd upp från sina papper
med ett »va» på läppen. Därpå:
»Ankar? — Jaha, han kan komma.»
Sekreteraren gled åt sidan, mönstrade Ankar under
lugg, medan dörren stängdes. Ankar stod vid dörren.
Liten till växten var han, men inför den gamle chefen
krympte den unge mannen även i andlig måtto. Han
kunde visst aldrig växa ur springpojkskläderna.
Kanske berodde detta också i någon mån på, att den gamle
alltid kallade honom vid förnamn, även sedan Ankar
tagit styrmansexamen, med tränsar och emblem på
både mössa och kavaj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
