Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamlas ansikte blev med ens som ett levande
frågetecken.
»Just ingenting. Ho’ hälsa’ å tog i hand, ho’ också.»
Stava mönstrar sonen under lugg, biter sig i läppen.
Hon har lust att få veta mer, men betvingar sig och
säger:
»Du ligger la hemma i natt me’, Vekter lelle ?»
»Jag har hyrt på Hembygden.»
»Sa’ du bo på hårtell igen?»
»Ja, en vet ju inte hur länge jag får stanna hemma.»
»Ne’ vesst, ne’.»
Och åter biter sig Stava i läppen. Sedan:
»Jag har Petter på, fall att du vell ha en tår.»
»Jahatack, mamma.»
Men Maj-Pelle gäspar och börjar klä av sig, ty
klockan går på halv tio och den gamle är trött efter en för
ovanlighetens skull ansträngande roddaredag. Han har
varit ända uppåt Hultmans Holme ett par vänder i
dag och det frestar på att gå motströms i en liten
roddbåt med tre personer ombord. Även Stava gäspar och
Viktor känner sig sömnig vid tanken på det nya ovana
jobbet, som skall börja i morron bitti klockan sju.
Mor och son prata ännu några minuter över
kaffekoppen — det är så mycket den gamla vill fråga om.
Då Viktor står på tröskeln för att gå, säger hon:
»Ja’ kan be David ta’ ner di’ kista te’ hårtellet.»
»Tack mamma, men jag träffar väl honom vid kajen
i morrn.»
Och dörren glider sakta igen.
Denna gång tar han vägen ner till hamnen,
promenerande i sakta mak utmed de kilometerlånga kajerna,
som nu ligga tysta och övergivna. Arbetet vilar
överallt. Lyftkranarnas groteska silhuetter gunga på
vattenytan. Tullskjul och magasin äro bommade. På
järnvägsspåren stå övergivna godsvagnar. Några här, nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
