Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är de’ inte frö-fröken Northon?»
»Se där. Ni känner igen mej ändå. Ja, styrman får
förlåta. Men då jag hörde av pappa, som alltid berömt
er, att ni varit så förfärligt sjuk, ville jag bara gå upp
med några rosor.»
Hon räcker honom samtidigt rosorna med sin lilla
behandskade hand samt tillägger, enkelt och okonstlat:
»Lycka till att snart bli frisk nu.»
Sedan tog fröken Northon fram ur sin väska en påse
choklad och Joseph Conrads roman »I fjärran
farvatten», färskt översatt och ouppskuren. Styrman
Ankar, rörd till tårar av tacksamhet, kunde inte fatta
att själve direktör Northons dotter, därtill förlovad med
en officer och greve, estimerade sig att besöka honom.
Ankar hade alltid hört, att hon var stolt och
otillgänglig. Endast mor tyckte motsatsen, sedan fröken
Marianne besökt hans gamla fattiga hem. Ankar hade
undrat mycket över det besöket. Från och med i dag
undrade han ännu mera.
Enkelt och flärdfritt gick hon ut och hämtade ett
glas att sätta rosorna i, tog sedan en stol och satte sig
själv bredvid bädden.
»Nu måste styrman berätta lite för mej om den
svåra sjukdomen.»
Nyfikenheten i de andra sängarna dunstade bort,
så snart han började. Det var som om de omgivits med
en osynlig mur. Ankars tonfall blev lågmält och fröken
Northon lutade sig ner över bädden för att höra bättre.
När hon reste sig upp för att gå, var det som om
båda två på något underligt sätt hade något med
varandra gemensamt.
Ytterligare fjorton dar räckte vistelsen på sjukhuset.
Fröken Northon kom flera gånger på besök under
tiden. Och varje gång hade hon med sig blommor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
