Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamrater till Goliat togo kistan och marscherade i väg
med den bort till graven. Efter dem följde de
sörjande jämte anhöriga och till sist troppen av
stuveriar-betare med standaret i teten. En herrelös hund sprang
före och skällde. Från buskar och träd singlade
frost-bitna höstlöv ner över de små avlånga kullarnas
murgröna. Masthuggskyrkans klockor klämtade vemodigt.
Vid graven talade först brodern. Men orden
stockade sig. Och efter honom en av Goliats gamla vänner.
Han tackade för gott kamratskap — ingen tänkte på
solidariteten nu — och lyste frid över den dödes
stoft. Det röda standaret fläktade svagt för en lätt
västan och en njugg septembersol lyste svalt på dessa
enkla, torvtigt klädda män och kvinnor, där endast
Ankars styrmansuniform stack av men gjorde
torvtig-heten så mycket mera frappant. Stela och kantiga, som
snidade i trä, stodo dessa människor under de båda
talen. Sedan gick var och en i tur och ordning fram till
graven, kastade ner sin krans eller blomkvast, som slog
mot locket med en dov duns, stannade ett ögonblick
framför graven, mumlande några ohörbara ord
mellan läpparna, lyfte sedan på hatten eller neg och vände
tillbaka. När alla gjort sin avskedsvisit vid griften,
vinkade Viktor åt bilarna, som körde fram. Släkten
stuvade in sig och bilarna försvunno, jagande åt sidorna
de gula löven och samtidigt spridande en stank av
bensin efter sig. Men fanbäraren rullade ihop
standaret och sedan marscherade Goliats kamrater åt sitt
håll. De gingo i klunga, berättande anekdoter i
munnen på varandra om den döde. Han hade varit en
populär driftkucku bland dem. —
De inbjudna begravningsgästerna samlades åter i
prånget vid Frigången, ty Meli ville bjuda på middag.
Meli assisterades av samma grannkvinna, som hjälpt
Stava att svepa den döde. Denna hjälpfru svepte lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
