- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
230

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

filosofisk ro, medan alla de andra springa fram och
tillbaka utmed kajerna eller stanna och spana i det
töckniga morgondiset utåt havs. Somliga ha kikare för
ögat. Men ännu kunna de ingenting urskilja, ty
vinternattens mörker släpper sparsamt, oändligt sparsamt
igenom den första aningen om en ny dag. Solen gör sig
ingen brådska. Ljusgröna strimmor komma med långa
mellanrum, klyvande skuggorna därute i havsbandet.

Men ett tu tre hörs ett hiskligt oväsen. Tjogtals
mistsignaler ge hals. I Fiskhamnen avstannar med ens
allt sorl, allt oväsen, allt spring och ränn. Människorna
strama till och lyssna, med blicken som hypnotiserad
av en grå orörlig massa som skjuter upp ute på
fjärden. Ännu har massan inga konturer. Men ändå talar
vissheten ur varje blick. Tusentals existenser leva upp.
Och hjärnorna kalkylera blixtsnabbt fabulösa vinster.
Under tiden tjuta mistsignalerna allt starkare. Dagern
lättar. Den oformliga massan får konturer och liv.
Hurra! Ja, glädjesorlet låter som ett
månghundra-stämmigt hurra.

Även hallarnas och magasinens tak äro fullsatta av
levande, andäktigt väntande individer. De sitta tätt
intill varann. Men så med ens hörs ett öronbedövande
skrik och som på ett givet kommando flaxa tusentals
vita måsvingar ut till havs att hälsa fiskeflottan
välkommen. Den väldiga kören ger eko ända in i de
centrala hamnkvarteren. I veckor ha måsar och människor
väntat på denna händelse. Kanske måsarna väntat ännu
mera, ty den tjocka isen långt ut till havs har svält
ihjäl massor av dem. Men ändå syns ingen minskning
i detta moln av vita vingar, som nu under jubelskrik
flaxa ut att möta deras livs räddare.

Det dröjer ännu en god halvtimma, innan
fiskeflottan kan skönjas med blotta ögat. Den vinterdisiga
dagern ligger som en slöja över allt och alla. Så lättar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free