Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde här suveränt dokumentera sig som vårt lands
främste skådespelare. En nutida teaterpublik, även
en litterär sådan, skulle knappt ha tålamod att sitta
61/2 timme på teatern; så länge varade emellertid
»Brand»-premiären, närmare bestämt från 6,30
e. m. till 1 på morgonen.
På spellistan stod Shakespeare, Goethe, Schiller,
Ibsen och Strindberg, omväxlande med Suppé, J.
Strauss, Millöcker, Offenbach och Hervé. »Så djupt
har teatern sjunkit», skrev en tidning när »Niniche»
uppfördes. Och ändå spelades den lilla operetten
glänsande. Sophie Cysch var en behaglig Niniche
och Fritz Arlherg, en tjusig badare, som tog
damernas hjärtan med storm. Men det var i synnerhet
Victor Holmqvists greve Corniski, som etsade sig
in i mitt minne. Han hade där en av sina allra
bästa roller, och det ansikte han ställde upp, när
han fick se den gamla änkan Sillery och säger:
»skulle detta vara den berömda Niniche?», eller det
tonfall han fick, när han bakom skärmen utropar:
»förbannade popularitet!» äro helt enkelt
oförglöm-meliga. Också gick »Niniche» flera gånger än
»Julius Cæsar», »Don Carlos», »Daniel Hjort» och
»Othello» sammanlagt!
I musikaliskt avseende var det en glanstid för
den med orätt så förkättrade operettgenren. Sådana
röster som Carolina Östberg, Anna Strandberg,
Wendela Andersson, Wilhelm Kloed, Julius
Sell-man och Fritz Arlberg — för att endast nämna
några av de förnämsta vokalisterna — kunde gott
mäta sig med operaartisterna. De ha för övrigt
samtliga längre eller kortare tid räknats bland K.
operans stödjepelare.
3 Teaterkistoria och teaterhistorier.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
