- Project Runeberg -  Teaterhistoria och teaterhistorier. Minnen och anteckningar från en 40-årig verksamhet inom teaterns roliga och oroliga värld /
48

(1924) Author: Hjalmar Meissner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillåter sig sådana saker, så förbanna mig herrn får
göra det. Herr Fischer!!! Herrn får plikta! Vad
säger herrn om det?»

»Morjens Fischer», svarade Ringvall.

Affärerna började bli trassliga vid Nyan.
Avlöningarna utbetalades oregelbundet och Holmqvist
fick hela dagarna fara omkring i droska och besöka
sina många vänner och ordensbröder på deras
kontor, för att möjligen kunna »slå en liten vigg». Den
stora dramatiska repertoaren spelades för glest
besatta salonger trots att två Shakespeareprogram,
»Henrik IV» (med Hillberg, Engelbrecht och fru
Fahlman samt Johannes Brun som gäst i Falstaffs
roll) och »Så tuktas en argbigga» (Gurli Ulff som
argbiggan och Hillberg som Petruchio) väl voro
värda att ses. Operetterna »Nanon» och »Madame
Angots dotter» drogo mer folk, men rekordet slogs
av »Andersson, Pettersson och Lundström». En
konstnärlig litterär succés gjorde teatern med
upptagandet av Björnsons »Över förmåga», vari
August Lindberg i Sangs roll hade en uppgift som låg
ovanligt väl för hans skaplynne och fantasi. Fröken
Klefberg spelade sin oerhört svåra roll, Klara, bra,
utan dock att höja sig allt för mycket över det
vardagliga. Prästerna gjorde samtliga goda typer men
överglänstes samtliga av Hillberg som i Bratts roll
presterade ett sceniskt konstverk av högsta rang.
Enligt min mening gjorde Josephson ett misstag,
då han lät slutscenen beledsagas av musik. Hela
orkestern var placerad bakom fonden och spelade
till stycket särskilt komponerad musik av Andreas
Hallén. Musiken var i sig själv både vacker och
stämningsfull, men nog gör dramats starka och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhteaterhi/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free