Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Säkkingen». De ledande hade emellertid
väntat sig en stor framgång i stil med »Konung för en
dag» av »Paul och Virginie», i synnerhet som
huvudrollerna anförtrotts åt två så omtyckta, för att
ej säga avgudade artister som »lilla Grahow» och
Ödmann. Visserligen hade fröken Grabow — som
hade en vacklande hälsa — skickat återbud till
premiären, varför Virginies roll sjöngs av Vendela
Andersson. Utmärkt förresten. Men orsaken till
den uteblivna framgången låg nog i själva verket,
vars sötsliskiga musik blev litet för mycket till och
med för de goda stockholmarna, vilkas musikaliska
diet dock huvudsakligen bestod av Gounod och
Thomas.
Vi musiker skilja mycket noga på tysk och »tisk»
musik, Bach, Beethoven och Brahms äro tyskar men
Abt, Kiicken och Lincke äro »tiskar». Nåväl,
Ness-lers »Trumpetaren från Säkkingen» är typisk »tisk».
Och framför allt den hypersentimentala romansen,
med trumpetsolo, som man hört så ofta, alltför ofta.
Den finske barytonisten Filip Forsten, vilken, under
de år han var engagerad vid Operan, väckt livliga
sympatier, sjöng med stort bifall ovannämnda
romans (jag har en fullkomlig aversion mot den, den
verkar på mig som halmstadslax med chokladsås)
och berömdes även i tidningarna, men trumpetaren,
som blåste den djäkla melodien bakom scenen, fick
en diskret antydan om att det här rörde sig om ren
kärlek.
Paul och Virginie fmgo följaktligen älska, lida
och dö i all tysthet och trumpetaren blåsa sin
avskedssång för endast fribiljetter. Måtte avskedet
vara definitivt. Sov i ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
