Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redde sig på att tjusa
kö-penhamnskorna. För
pri-madonnefacket fanns dock
ersättarinnor såsom
Carolina Östberg, Selma Ek och
den förtjusande Anna
Klemming vilken
sistnämnda dock snart, vid
25 års ålder skulle falla
offer för liemannen, som
utser sina skördar utan
någon som helst
musikalisk urskillning. Värre var
det att anskaffa de
skapelsens sällsynta mästerverk
som benämnes tenorer.
Förutom en importerad
dansk, Fredrik Brun, som
sjöng hjältepartierna,
fanns egentligen endast
Max Strandberg att tillgå. Hans mjuka, ljusa,
väl-klingande tenorröst och musikaliska kultur fingo
överskyla det som i andra avseenden fattades honom
för att bli en idealisk Romeo. Strandberg tillhör en
familj vars flesta medlemmar ägnat sig åt operan.
Hans pappa, operasångaren Olof Strandberg,
uppbar alla hjältetenorpartier vid operan åren 1842—
1869, hans mamma Charlotte Strandberg,
excellerade under en lång följd av år i subrettfacket och
hade firat stora triumfer som den första svenska
»Sköna Helena», hans syster Anna Strandberg, var
berömd som »Nattens drottning» och som Venus i
»Tannhäuser», hans svägerska Wilhelmina Strand-
Max Strandberg som
Romeo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
