Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derat det språkets alla finesser och karakteristiska
nyanser. Då han nu till sitt förfogande hade en så
utmärkt kuplettsångerska som Anna Norrie, ville
han absolut skriva en visa, vari han kunde briljera
med sin ingående kunskap i berörda avseende. Hade
visan sjungits i en Nor lander revy, av någon koling
eller kväsarjänta, hade den förmodligen gjort lycka,
men Anna Norrie spelade i stycket en elegant
stock-holmsdam i charmant toalett och då verkade ju
busvisan onekligen något malplacerad.
Visan, vari förekom omväxlande sång och tal,
började med en berättelse »om Kalle Lundin hoss
skomakarn i sjuan ve Luntmakaregatan och Hanna
som står i magasine i nian, om hörne åt
Appelbergs-gatan». De båda unga tu hade begivit sig till
Skansen och där mötte Hanna artilleristen som sjöng:
IL i n fr-#-
(k i förbi fan, ä d e inte i k ^ namsell b anna ?
»G’afton», sa Hanna å neg förståss.
Hanna dansade naturligtvis med artilleristen och:
»Där stog skomakarn lissen å rulla’
ögona, svor å va så beklämd . . .
Men då fick han si en liten mulli kulla
»Schamo» han tänkte. »Där har jag min hämnd.»
Kalle blev svartsjuk och förebrådde Hanna : »Hör
ru ru ru. står du å glanar på melangtärn
där-bortans?», varpå Hanna svarar: »Je, du Kalle, du,
de ä artulleristen, vet ja, som ja hadde i maten, när
ja va hoss käften i Sperlingsbacke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
