Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arrenderande, men beviljade i stället ett statsanslag
å 60,000, och då regeringen förnyat Nordqvists
mandat ytterligare ett spelår, satt han följaktligen
säkrare i sadeln än någonsin förr. Tiden var
tydligen ännu ej inne för skapandet av en Operans
rådsrepublik.
Även det andra och sista året av Nordqvists
självhärskardöme lämnade ekonomisk vinst, cirka
30,000. Och ändå hade uppsättningen till två nya
operor, »Lakmé» och »Othello» kostat ganska
vackra slantar.
»Men ormen som bakom buskarne låg,
Sjung fallerallaralla lia lia lej.»
Det var ju solklart, att den kungliga svenska
avundsjukan ej med lugn kunde finna sig i dylik
exempellös framgång. Inom personalen bildades
camorror, vilka genom personliga förbindelser med
pressens män bidrogo att skapa misstämning.
En av Operans mindre betydande sångare, Axel
Rundberg, som var i besittning av ovanlig energi och
arbetskraft, hade vunnit en del av artisternas
förtroende och ansågs av dem sitta inne med stora
organisatoriska möjligheter. Lunkan red fortfarande sin
käpphäst, professor Neruda, och lyckades verkligen
förmå Nordqvist att låta honom leda årets
symfonikonserter. Allt flera röster höjdes för att
Andreas Hallén, som verkligen lyckats driva upp
Filharmoniska sällskapets verksamhet till hög grad
av konstnärlighet, skulle få pröva sina krafter som
operakapellmästare. Nordqvist hade i sin tur
genom en oklok manöver fått filharmoniens alla
musikälskare och älskarinnor till sina ivrigaste anta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
