Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Burén, »Pippi», Nordqvist och Ödmann, och
skålade med hög och låg, både befäl och menige.
Trots den dåliga starten — redan andra
föreställningen i det nya operahuset gavs för halvtom
salong — lyckades man dock någorlunda få debet
och kredit att g’å ihop.
Operan förfogade ju över en överlägsen
konst-närsensemble och flera av dess artister kunde gott
betecknas som förklarade publikgunstlingar. Bland
dessa bör nu även John Forsell räknas sedan han,
tack vare sin talang och sin outtröttliga arbetsenergi,
vunnit avgjorda segrar som Don Juan,
Holländaren, Telramund och Beckmesser.
Det var ej allenast de konstnärliga framgångarna
som gjorde att hans namn flög med ryktets vingar
över land och rike. Hans oförsiktiga (bravader
gjorde minst lika mycket väsen av sig. Hans livliga
temperament tog nämligen så ofta överhanden över
en förnuftig måttfullhet att det renderat honom
följande rader i den eljest så objektivt hållna
»Nordisk familjebok»: »Sångarens obehärskade lynne
har inför offentligheten invecklat honom i åtskilliga
konflikter både inom och utom konstanstalten.»
Mellan Operans regissörer och den nyupptäckta
himlakroppen på konstens stjärnbeströdda
himmels-sfär rådde ett olidligt, så gott som permanent
krigstillstånd. Om man frågade Forsell hur det kom sig
att han, som själv var militär, hade så svårt att
underkasta sig disciplinen vilken är lika viktig inom
en teater som inom ett truppförband, svarade han:
»Jag är van att subordinera under generaler, inte
under korpraler.»
I sin uppmärksammade »Tonbildningslära» hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
