Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engagera Eleonora Duse eller Dagmar Hansen?
Skall han ge »Parsifal» på Vasan eller »Förgyllda
lergöken» på Svenskan ? Så kom telegrammet:
Ranft hade för 550,000 kr. köpt Stora Teatern i
Göteborg. (1899.)
Nog hade Strömberg, med sin kostliga mimik,
ofta givit anledning till ett gott skratt, men den
snopna min han satte upp när han fick läsa
telegrammet skall jag aldrig glömma.
Den nyrestaurerade Dramatiska Teatern invigde
säsongen med en komedi, »Förfallodagen» av
svensk författare, som på goda skäl begärt sträng
anonymitet. Man gissade på grevinnan Prozor,
född Bonde, som under signaturen »Max Ritter»
redan fått ett stycke — »Melinit» — antaget och
spelat. Dessa gissningar började så småningom i
tidningarna ta form av bestämda påståenden,
varför teaterns kansli i kategoriska ordalag
dementerade dem.
Stycket verkade tämligen dilettantmässigt och föll,
pladask som en pannkaka. Det nedlades efter 5
föreställningar. Man fick inte veta vem som givit
upphovet till snilleverket, men att det var en dam kunde
man, av många tecken att döma, vara övertygad om.
Jag tror mig veta att författarinnan hette Hanna v.
Kock. Hon tycks haft en viss förkärlek för att
framträda anonymt att döma av att författarinnan
redan under signaturen »Frank Truth», fått en pjäs
spelad på Dramaten ehuru den tragedien endast
upplevde två föreställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
