Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och misshag att trilogiens förspel, »Rhenguldet»,
icke bestod sig med någon entreakt. Sitta på teatern
2X/2 timme i ett sträck utan att få röka en cigarrett
eller dricka ett glas punsch, det var en uppoffring
som översteg de flesta stockholmares, vid
sekelskiftet, ganska medtagna krafter. Det föreslogs också,
på fullt allvar, i tidningsinsändare att »Rhenguldet»
skulle delas mitt i tu och publiken beredas tillfälle
stärka sina nerver och släcka sin törst under en
mellanakt som helst borde räcka 20 minuter.
Vid »Rhenguldets» orkesterkollationering, under
de första tonerna, bredde sig ett glatt igenkännande
småleende över hovkapellisternas ansikten. Dessa
toner hade man hört förut i ett svenskt musikdrama.
Då den svenska operan nästa gång uppfördes och
reminiscenserna så småningom gåvo vika för den
svenske kompositörens egen inspiration vände sig
hovkapellets »enfant
terrible», förste violinisten
Emil Sundqvist (=
»Sun-kan») till sin stämkamrat
och viskade: »Här svek
honom minnet.»
Den som vill forska lite
i Operans violinstämmor
skall där finna
anteckningar över lustigheter som
hänt eller sagts i de olika
operorna, alla ditskrivna
av »Sunkan». Det är ett
outtömligt arkiv för
anekdotsamlare. Jag citerar
några praktbitar : Henning Malm som Mime.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
