Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
madonnan» som gjorde måttlig lycka. Samtidigt
spelade Vasan »Wienerblod» som varje afton gavs
med »lapp på luckan». Efter någon tid sprack det
nya företaget och teatern uthyrdes till — gissa vem?
— jo till Ranft som nu disponerade över fem teatrar
i Stockholm förutom Göteborgs Stora teater, ett
resande landsortssällskap och det lilla sommarnöjet:
Djurgådsteatern.
Teaterns ägare, Jacobsen, lär inte förstått mycket
av en teaters konstnärliga skötsel. Det berättas öm
honom att vid ett samtal om tantiemer till nyligen
avlidna författares arvingar han med förvåning och
deltagande lär ha sagt: »Shakespeare, jaså ä’ han
död han?» Men att skriva kontrakt det förstod han
sig på.
Då han nu insåg att Ranft, å tout prix, behövde
teatern för att placera sina av brandchefen vräkta
operettartister, använde han sig av situationen och
dikterade ett för husägaren mycket fördelaktigt
kontrakt. I en paragraf stipulerades att Ranft under en
tid av, så och så många år, ej fick vara intresserad i
någon annan lyrisk teater.
När Ranft sedermera blev operachef kostade den
paragrafen honom närmare 100,000 kronor.
Under operettens tvååriga sejour på
Östermalms-teatern — den hade återtagit sitt ursprungliga
namn — kan annoteras en rad vackra framgångar
och en verklig succés: »Hertiginnan av Danzig».
Detta stycke var helt enkelt Madame Sans-Géne
förvandlad till operett. Musiken, gjord av ett par
engelska fäsörer, var dock tämligen intetsägande. Men
Emma Meissner i titelrollen fick ett varmt och
allmänt erkännande och alla fransmäns härskare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
