Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 104 —
gjort intryck på henne. Jag förutsatte, att Marion ej
skulle komma att förälska sig i er och dessutom antog
jag att hänsynen till eder egen framtid skulle hindra
er, att tänka på någon förbindelse med min dotter. Det
oaktat tycks min dotter ha gjort ett starkt intryck på
er. Har ni mod att öppet säga mig, om jag har rätt
eller ej? Ni är inte tvungen att svara."
Don Alfonso hade ännu inte hunnit hämta sig från
sin överraskning, att bli utfrågad på detta sätt av
Marions far. Ja, om han bara vore i klarhet med sig själv
beträffande Marion, då hade han anhållit om faderns
jaord. Men, att tala om sin kärlek med den äldre
mannen var omöjligt!
"Jag förstår, vad som försiggår med er," sade
La-mothe, då Alfonso icke kunde finna ord. "Jag vill
alltså vara än mer öppenhjärtig. Marion är ingen fru för
er, och jag skulle själv hindra er, om ni hade för
avsikt, att för alltid binda er vid henne."
"Just det är mitt hjärtekval!" bröt det plötsligt fram
ur den unge mannen, och i hans upprörda drag visade
sig smärta och tröstlöshet. "Jag älskar Marion, jag
medger det — jag har sagt henne det, om också inte
i ord, så genom mina känslor! Jag skulle inte heller
tveka ett ögonblick att tillskriva mina föräldrar, om jag
vore övertygad om, att Marion besvarade min kärlek,
att hon kände helt som jag! Men åter och åter komma
tvivlen över mig! Åter och åter frågar jag mig, om
det är mig själv hon vill gifta sig med eller om det
endast är den rike mannens son som lockar henne!
Alltid plågar mig den tanken, om hon överhuvud taget
älskar. Å, ni kan inte tro monsieur Lamothe, vilka
plågor jag utstått den senaste tiden! Det förefaller mig
ofta, som om Marion endast vore ett vackert bländverk.
Allt som drar mig till henne, synes mig bara vara
ytlighet. Och i motsatt fall, ser hon i mig ingenting annat
än den rike Toledo. Sedan frågar jag mig åter, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
