Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
solen framför sig, så måste ritten gå mot norr.
Äntligen gjordes halt. Man lyfte Edmond ned från hästens
rygg, satte honom på marken och löste banden omkring
hans armar. Han stönade av smärta. Ty repen hade
skurit sig djupt in i köttet och hettan förstorade smärtan.
Men ändå sökte hans blick kvinnogestalterna. Han
såg dock inga. De måste ha gjort halt långt ifrån
det ställe, där han låg, och indianernas hästar stängde
utsikten.
Edmond fick nu vatten, bröd och ett stycke segt
torkat kött. Han åt och drack begärligt och kände hur
krafterna började komma tillbaka. Det föll honom in,
att han kanske nu skulle kunna använda papperet, som
Presidio del Nortes kommendant hade givit honom med
på vägen och han drog fram det ur fickan. Ehuru han
ibland under vägen hade studerat lappen, hade det ändå
icke varit honom möjligt, att lära sig de sällsamma
orden, som syntes vara utan varje sammanhang. Men
han läste det skrivna tämligen flytande.
Med hög röst och vänd mot den indian, som särskilt
tycktes ha för uppgift att bevaka honom, läste han upp
orden. Indianen studsade och lyssnade, men tycktes ej
vara mycket överraskad. Var detta lugn bara indiansk
slughet, eller betydde ett sådant brev icke mycket i
indianernas ögon. Edmond förmådde icke urskilja det.
Han läste än en gång sin formel, och nu ropade indianen
några ord till sin granne. Denne reste sig upp och gick
åt det håll där de flesta indianerna hade lägrat sig. Kort
därefter kom han tillbaka med en ännu ung indian, vars
fjäderprydnad var mer glänsande och ståtlig än alla de
andras och vilkens stolta och befallande hållning
förrådde hövdingen. Hans blick var allvarlig, nästan
hotande och något listig, som hos de flesta indianer. Han
steg tätt framför Edmond, mönstrade honom en stund
tigande och sade sedan några ord, som Edmond
naturligtvis icke förstod. Denne gjorde alltså en bugning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
