- Project Runeberg -  Miljonbruden /
156

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 156 —

Det var förgäves, som han på detta sätt sökte få
någon upplysning; indianerna voro för sluga, för att
låta fånga sig i en så öppet liggande snara.

"Bered dig på din död!" sade därpå den gamle
indianen allvarligt. Våra präster hava befrågat vår store
ande och den store anden fordrar ett försoningsoffer för
de fallna krigarna."

"Sedan när, försonar ni er hämnd på den
oskyldige?" frågade kaptenen.

"Du är en vit!" sade den gamle kort.

"Men kanske en fiende till dem som befinna sig
därutanför, om de äro mexikanare!" ropade Edmond.

Hans invändning syntes icke spårlöst gå förbi
indianen, ty båda rådslogo hastigt med varandra.
Wilha-menu stod emellertid fast vid sitt beslut, så vitt
Edmond kunde bedöma.

"Våra dödas andar fordra ett offer — en vit," sade
den gamle indianen. "Vår hövding vill emellertid
tilllåta dig att kämpa för ditt liv. Om den store anden
bevarar ditt liv, så är det hans vilja, att inte du, utan
en annan, är bestämd att offras."

"Jag gör er än en gång uppmärksam därpå, att man
kommer att fordra sträng räkenskap av er, om ni dödar
mig," sade Edmond. Innan året gått förbi, skola våra
krigare vara i Chiahua och påminna sig sin förare,
vilken ni har mördat, utan varje orsak!"

Ett hånfullt leende drog över Wilhamenus smala
läppar. Edmond begrep, att det var lönlöst söka tala
förnuft med denna människa. Edmond beslöt nu, att
icke förslösa flera argument.

"Befria mina händer!" ropade han. "Måste jag
kämpa med blodet stelnat i mina armar?"

Wilhamenu gav den gamle ett tecken, och denne
löste nu även de sista remmarna, som bundo Edmond.
Den unge mannen sträckte ut sina armar och knådade
dem, för att åter göra dem mjuka och rörliga. Där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free