Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 222 —
honom. I det han mödosamt mornade sig, såg han att
lampan i grottan alltjämt brann. Var det ännu natt?
Wooly hade väckt Richard och vände sig sedan till
kaptenen och Stibbey, som sadlade sina hästar.
"Sök tillsamman vad ni kan undvara av era saker
och ge pojken det," sade kaptenen. "Han kan ju inte
springa omkring som en vit neger bredvid oss."
Det ryste i Richard vid tanken, att han måste bära
dessa människors kläder. Man att tänka på motstånd
var lönlöst. Exemplet av den hos apacherna fångne
Edmond, hade lärt honom, att man aldrig borde
förtvivla och att även det sista ögonblicket kunde
erbjuda en möjlighet till räddning. Han trodde sig göra
bäst i, att han lugnt fann sig i sitt oundvikliga öde.
Wooly räckte honom ett par trasiga byxor, Stibbey en väst,
och kaptenen fann i sitt knyte en kort bomullsjacka.
Men skor hade var och en själv endast ett par.
"Det gör ingenting," sade kaptenen. "Vi rider ju
ändå för det mesta." Sedan drog Wooly på
kaptenens vink fram en kniv och skar skrattande av
Richards vackra blonda lockar. Därpå band man en duk
om hans huvud.
"Så, nu äro vi färdiga!" sade kaptenen. "Stibbey,
tag du Biggs häst vid tygeln och se er nu omkring, om
vi verkligen inte har glömt någonting. Jag är till leda
trött på den här mordhålan.
Richard följde efter Wooly som förde hans häst vid
tygeln. Han kunde endast gå långsamt och försiktigt,
då repen vid hans fötter hindrade honom. Han
bemärkte, att grottan inte var något annat än den något
bredare ändpunkten av en smal gång, som sträckte sig
längs en flod. Då han kom ut ur gången igenkände
han mycket väl den bergskedja i vilken grottan var
belägen. Den låg på ett avstånd av cirka sex engelska
mil från Toledo, som Richard — och med vilka
känslor! — tydligt kunde skönja. Det var honom obegrip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
